Tåg, jobb, fest och vila.

Nu är jag i Malmö igen efter några väldigt roliga men slitsamma dagar i Stockholm på seriemässan SPX med tillhörande släppfester, samt några lite lugnare dagar i Göteborg. Dom (dagarna i Göteborg) började med två föreläsningar om serieskapande och uttryck var förmiddag för Friends kompisstödjare, och fortsatte med att min stressade kroppshydda helt föll in i min 89-åriga farmors dygnsrytm med middagslur och sänggående vid nio.

Farmor framför teven. Hon sitter bara lite där på eftermiddagen, hälsar hon.

skuggor

Tack SJ, för att du på tåget till Stockholm äntligen frågade mig vad jag tycker om dig. Jag har snackat skit bakom din rygg så länge nu.

Vad jag inte förstår är varför det är så viktigt för dig att jag har en könsidentitet, och att jag definerar mina relationer.


Trevlig... Vår! Puss!

-pausunderhållning-

Jag är fortfarande på resande fot, läs om mig och Lina Neidestam i ETC tills jag kommer hem och kan blogga ordentligt. Puss!

Det här ska du göra i helgen!

Jag har packat min kappsäck och sätter mig om ett par timmar på tåget till Stockholm och den årliga seriemässan på Kulturhuset, SPX. Dit kommer du om du har möjlighet och blir en av dom första som lägger vantarna på (tam-ta-ta-taaaa!) MITT OCH NANNAS NYA FANZIN: DINA VÄNNER!
20 ynka kronor för 48 sidor delikata serier! Håhåjaja. Fanzinet går som vanligt att få hemskickat till sig också, vill du det mejlar du mig på sara.f.hansson@gmail.com

smakprov

Såhär trevligt är det att köpa fanzin av oss! Bilden är från urpremiären av fantastiska feministiska klubben Don't Be Quiet Start a Riot på Smålands i Lund. Dom ordnar i helgen en feministisk heldagsfestival som verkar bli hur rolig som helst med hångelaktioner och artister, till exempel grymma Maud Lindström och Strula med Siri. Dit hade jag gått om jag inte skulle till Stockholm!

Men, det ska jag, wiiiii!

Jag ritar av dig

Den gode Jan B önskade sig ett blogg-inlägg av mig som skulle handla om hur jag gör när jag ritar av folk i min skissbok. Och jag är inte sen med att tycka att det är skitkul att snacka om sånt jag gör helst inför folk som är intresserade!

Min skissboks sidor är ofta väldigt fina och inbjudande. Det beror mest på att jag har massa fula sidor i den också med telefonklotter, arga ord staplade på varandra, manus och dagboksskriv. Jag är rätt så bra på att lura mig själv när det kommer till just min skissbok (det är svårare annars). "Det gör inget om det blir fult, känn inga krav på prestation", jag tror nästan på det! Det allra roligaste är att rita är människor från verkligheten (foton=inte lika kul). Det allra lyxigaste är när människor i verkligheten är stilla och inte märker att jag tittar på dom.

När jag var yngre fick jag lära mig på bildlektionerna att en skulle skissa upp sin teckning och dess komposition i stora drag först. Gärna geometriska former, en häst fick vara cirklar, trianglar och rektanglar innan den fick päls (heter det päls på hästar?) och ögon. Planera vem som ska stå var så att alla får plats och var är horisonten och tänk på Det Gyllene Snittet. Det är JÄTTETRÅKIGT att rita på det viset. När jag ritar av folk tittar jag på dom, helst i smyg, och börjar med detaljerna direkt. Hårfästet kanske, och så får hela teckningen växa från det. Jag ritar det jag ser och inga geometriska former. Och jag ritar det jag inte ser, precis som när jag skriver utgår jag från sanningen och sen ljuger jag en massa. Då är det roligt och det syns, därför blir det fint. Ibland blir det likt, oftast inte. Men teckningarna blir ofta såna jag tycker om. Igår när jag och Nanna var på Vaginaafton (se inlägget innan detta) satt två-, tre hundra människor stilla i en publik och tittade på scenen, och vi satt vid vårt fanzinbord lite bredvid. Drömläge!

Vaginaafton

Jag och Nanna säljer fanzin och Dotterbolaget-antologier på Vaginaafton ikväll (torsdag) i Lund (Café Athen, AF-borgen, Sandgatan 2). Hälften av pengarna ni köper fanzin för går till: "kvinnor och flickor i den Demokratiska Republiken Kongo via 'City of Joy safe community for women survivors of sexual violence in the Democratic Republic of Congo'. Kriget i Kongo har pågått länge, länge, och skördat otaliga människoliv - men hårdast har dock kvinnor och unga flickor drabbats. Det sexuella våldet ökar varje dag, och det har börjat talas i termer om 'femicide', utrotning av kvinnor".

Kom! Det bli hallongrottor, fittsaft, muttbullar, körsång och vaginamonologer. (Aftonbladet skriver om'et!)

Sanningen recenserad

Det är ju så en smäller av, som vår vän Josefin Svenske hade sagt. Smäll, smäll, smäll, hade hon sagt! Kolla här bara, kolla på den här recensionen i Bild & Bubbla:


Fanzinet är värt varenda ord förstås, mejla mig (adressen finns till höger här) och beställ ett eget exemplar! På tal om fanzin, jag och Nanna håller på och krystar ut nästa unge i skrivande stund! Åh, det kommer bli så bra! Åh mm mm! KRAM!

Gästbloggare: Sara 1990

Eftersom Sara 2009 är helt upptagen med att deklarera, bli en enskild näringsidkare, skriva seminarium, rita serier om härskartekniker och nattlinnen och dessutom inte är i sin ateljé och därför saknar skanner, är det jag som bloggar idag istället. Jag har fotat in en historia jag gjorde på dagis i veckan, och jag skulle säga att det är en serie. Tänk vad tidigt jag ritar serier! Men är det inte mer en bilderbok, tänker ni. Nej, det är det inte, för bilderböcker är text och bilder som illustrerar det texten redan berättar. Här kan en absolut säga att bilderna är med och för berättelsen framåt. Jag skulle nog faktiskt säga att bilderna är det huvudsakliga berättarelementet. Speciellt som texten består av "SARA", random bokstäver, "SARASARA", random bokstäver, "HÄST" osv. Serien handlar mest om fyrbenta djur och personer i kjol. Ungefär som Sara 2009's serier brukar göra, faktiskt.

Trevlig läsning och fröjdefull ledighet /Sara 4 år

Omslag

Sida 1 och 2

Sida 3 och 4

Sida 5 och 6

Din Värsta Mardröm

Sara Hansson får utlopp för sin ilska över störiga beteenden med hjälp av bläckpennor om nätterna kan den här serie-serien till exempel heta. (första serien)