Hej!
Först och främst tänkte jag tillkännage vinnaren för det högst olovliga
lotteriet som jag utlyste för att fira 100 blogginlägg, det blir
Moa som snart får post med
allt det här i. Grattis!
Jag är nyss hemkommen från en kall, punkig och inspirerande vistelse i Berlin. Jag och frk herr
Rebella kom i kontakt med queer-anarka-feministiska kollektivet
Liebig 34 där vi sov på madrasser i gästrummet och eldade i kakelugn för att hålla den bitande tyska kylan borta. Som rubriken viskar om var det mycket som hände som fick oss att tänka på och prata om saker. Att höra om Liebig som är ett ockuperat hus från början som dom boende nyss fått kontrakt på förde tankarna till ägande och rätt till boende. Att bära upp kol från källaren för att elda och hålla varmt i sitt rum och vattnet som frös i toalettrören fick mig att tänka mycket på min egen svenska standard och undra hur exotiskt och härligt avslappnat jag hade tyckt det var om jag inte visste att jag kunde åka hem till medelklassen när jag ville. Att det i det kvinnoseparatistiska huset står "fuck gender" på väggarna fick igång oss på många långa och intressanta diskussioner om kön, genus, definitioner, gränsdragningar, transsexualitet, förtryck och feminism. Att dom 32 (!) boende i huset lyckades hålla mer eller mindre sams och genomföra allehanda projekt som att bygga barer och dumpster dive:a och ha husmöten där alla skulle komma till tals varje tisdag var intressant och vi pratade mycket om hierarkier och hur man ska göra för att undvika sådana. Intrigerna och romanserna i huset, samt våra egna klappande hjärtan, ledde till flera timmars prat om kärlek, olika relationsformer, svartsjuka, sexualitet, pirr och självständighet. Mys mensvärksinferno på golvet i badhuset gav samtal om och ilska över ansvar, oro, graviditet, abort och preventivmedel. Att vi glatt kunde spatsera över bron mellan östra och västra Berlin och vår värdinnas histroier om det årliga skoj-kriget mellan sidorna med ruttna tomater och skumgummivapen kändes konstigt när murar byggs på andra ställen i världen nu. Till sist blev bussen på vägen hem stoppad av svenska tullen som ville kolla igenom allas bagage. Dom letade lite demonstrativt i min väska, och vissa blev inte searchade alls efter ett "ja" på frågan om dom pratar svenska. Då tänkte vi på att för vissa av oss människor hade en kontroll i samma tull kunnat leda till gripande och bortforslande till flyktingförläggning, för dom av oss som har "fel" bakgrund. Vi tänkte också på att mitt och Mys största problem var att bli en trekvart sena till Malmö. Då blev allt så fruktansvärt sorgligt. Sen kom jag hem och sov i åtta timmar.
Resedagbok, klicka på bilderna.
Imorgon ska jag och Nanna (som satt igång igen med sin genialiska blogg, kolla in Fem Bilder) sälja Den Feta Sanningen, Glitterfitta och Dotterbolagetantologin på den härliga klubben Don't be quiet, start a riot på Smålands i Lund. Jag tycker ni ska KOMMA DIT! Här får ni två bra anledningar: 1) en av drinkarna du kommer kunna beställa heter Vaginotonic, och 2) vi kommer vara typ såhär käcka:
En sak som är så bra med serierna som Nanna denna vecka bjuder oss på på ovan nämnda blogg, är att dom visar alternativ till det hon tycker är dåligt. När man blir trött på alla "don'ts" kan det vara skönt med några "do's". Fler utopier, drömmar och visioner åt folket! Och HEJA DIG, NANNA!
