måndagen den 2:e februari 2009

Jag Blir Så Trött #4397560

Morgonkaffet i vrångstrupen, eller kanske var det bara det gamla patriarkatet jag fick nedtryckt i halsen. Läs artikeln "Serieromanen etableras i bokbranchen", här är mitt mejl till journalisten (klicka på bilden):

22 kommentarer:

Loka sa...

Skrev precis ett inlägg där jag citerade din kommentar på min blogg, kände att den inte fick ligga gömd bland kommentarerna. Bra att du reagerar!

Sara Frida Hansson sa...

Tack för stödet, Loka! Upprördheten börjar lägga sig nu, kanske kan jag få lite jobb gjort idag också...

emmanligheten in persona sa...

sara!

man blir uppriktigt arg & ledsen.
hade den artikeln varit illustrerad hade de säkert hyrt in en "kille som kan rita gubbar".


väl talat. fått nåt svar?

Sara Frida Hansson sa...

Ja, det blir man. Suck, det blir "man"...

Inget svar. Men stöd från personer som dig och Loka. TUR att en inte är ensammen i detta.

Hnrk sa...

sjukt, och bra gjort hoppas dom spiller sitt kaffe över tangentbordet när de läser det. kortslutning, kaputt.

Rikke sa...

Fandme fedt gjort!

Mikusagi sa...

Bra att du säger ifrån *tummen upp*

lisen sa...

heja hejasara-sara!

marlan sa...

Jamen sedärja!!
Jag har inget mer att tillägga utan konstaterar endast lakoniskt att jag håller med dig till fullo.
Jösses, bra att du gjorde dig hörd via mail.

Jesper sa...

Hoppas du redovisar (eventuellt) svar sen. Skulle satsa ett och annat mynt på att han går på defensen.

Johanes sa...

Jag blev faktiskt kanske ändå allra mest förvånad över att han glömt att nämna Alison Bechdel som iofs inte är debutant, men ska det pratas översatta verk så är hennes Fun Home ändå en betydligt större grej än de som nämns. Den blev ändå utsedd till årets bok av flera av de stora amerikanska tidningarna 2006. Klart att det är roligt att Neuman nämnde Jeffrey och Lutes, men jag tyckte ändå det kändes lite konstigt.

Jag tänkte på samma sak när jag såg artikeln och kanske ännu mer när det kom till artikeln förra lördagen i DN. Där män pratade om kvinnor i princip. Fast där fick jag i alla fall möjlighet att säga vad jag tyckte själv till journalisten. Vilket hon sedan valde att skita i...

Johannes sa...

Sen kanske jag ska lära mig stava mitt eget namn också. Ursäkta nytrött. :)

Sara Frida Hansson sa...

Hej allihop! Bra att ni också är upprörda!

Jo, jag har fått ett svar, men jag vet inte riktigt om jag ska publicera det här på bloggen. Jag vill inte hänga ut journalisten som person, utan visa på problemet. Hans svar var ganska svävande, det började med:

"Sara

håller med
det blev obalans"

Sådär är hela mejlet skrivet, som en dikt. Utan punkter och med radbyten hela tiden. Han börjar alltså med att säga att han håller med, men skriver sedan att "det kan bli krystat att i alla lägen försöka skapa en balans". Alltså, att låta kvinnor få uppskattning, bli omskrivna och lyssna på vad de har att säga, är inkvotering. Man lyssnar inte på dom för att dom har något intressant att säga, utan för att "skapa en balans". Det "blir krystat"...

Han hänvisade också till att SvDs serierapportering överlag är mer balanserad, trodde han.

Jag svarade bara med ett tack för att har läst och svarat och en förhoppning om en ljus jämställd framtid inom alla brancher.

Nanna sa...

Kära, smarta, fina vän och kollega, du är så jävla grym! Fan vad bra skrivet. Särskilt träffsäkert (och pedagogiskt) med "tjejer som tecknar serier"-jämförelsen.

Ser fram emot att prata imorgon, puss!

e sa...

woh. svar! har kollat här med jämna mellanrum.
meneee..vahetere... - ?
TÄNK VA, att han hade TÄNKT på att det kan bli krystat. och därför ? gjort den avvägningen att inte ta med någon kvinna.

jahaja.


...
ang. taggad. ha ha! DU. första gången jag blev det sa jag "TACK" och fattade inte heller. det gick månader. sen gick jag in o rodnade i gabberåben. (har inte ens facebook)

bränd med en cigg! haha. snacka om otäckt litet hot via näte'.

Alexander Chamberland sa...

Jättebra skrivet Sara!!!

Virre sa...

jag läser inte SvD, jag visste inte om att jag skulle bli arg förrän idag.

Jacob Lind sa...

Väl rutet Sara H!

Jag fick när jag läste artikeln en känsla av att någon hyfsat aktivt valt bort att nämna kvinnonamn i uppradandet. Kan inte förstå att det inte i samma andetag som Kolbeinn K eller Kim W skulle slinka med ett Nanna J eller Sara G eller Liv S?

Men det man är skraj för ska man ju inte prata om åandrasidan.

Kanske en uppmaning till samtliga människor är på sin plats:

-Låt bli att läsa SvD, pronto.

STINA JOHNSON sa...

Krystad kan han va själv, journalisten, BAAAAH!

Sara Fucking Fantastic Hansson.

rabiat sa...

Det är första gången som jag besöker din blogg idag Sara. Det ska jag fortsätta med. Du är skitbra!

Annika sa...

Alltså, jag fattar inte riktigt, men kände jouirnalisten svårigheter inför att skriva en artikel med både kvinnor och män omnämnda? Är inte det en rätt grundläggande journalistisk färdighet en bör besitta, att skriva rättså övergripande?

Sara Frida Hansson sa...

Välkomna alla gamla och nya blogg-läsare och återigen, vad BRA att så många engagerades av detta inlägget!

Annika: Japp, han skriver att det blir "krystat" att "skapa en balans". Eh, jag förstååår att det som känns mest natuuuurligt för dig, om du liksom bara följer maaaagkänslan, är att skriva om endast män och bara låta män uttala sig. Ehrrrm.

Som Loka skrev till mig när jag skickat Rickis mejl till henne:
"Det är så konstigt det där att han tycker att det bli krystat att försöka skapa balans. När man skriver en tidningsartikel gör man väl en massa val och övervägningar. Ett av dessa brukar ju vara att försöka få olika människor att komma till tals. Är det krystat att tänka efter, skriva om några gånger, fundera på vilket budskap man får fram, vems ärenden man går? Om det gällde en dikt eller en roman, som är tänkt som en förlängning av det egna jaget, skulle jag möjligen kunna tycka att det var krystat, men knappast i en tidningsartikel."